Tråkigt besked.
Idag fick jag ett riktigt tråkigt besked när min lillebror ringde mig och talade om att min pappa var på akuten, förmodligen en propp. Så jag har varit uppe hos honom på sjukhuset och det verkar ha gått relativt bra ändå, men de har honom under bevakning och de vet inte riktigt när han kan komma hem. Lurigt det där med proppar, har man fått en kan det lätt komma fler, men han får förmodligen blodförtunnande mediciner från och med nu. Är hemma och äter lite nu och packar väskan åt pappa, så ska vi åka tillbaka sen igen. Plötsligt känner man sig väldigt hjälplös, föräldrarna har alltid varit en fast punkt i mitt liv och de starkaste av alla, alltid någon som kunde hjälpa en med alla problem. Vad gör man om någon försvinner, vem är då den starka personen man vänder sig till? Måste man bli den starka personen själv då? Jag hoppas min pappa har många år kvar att leva, han är "bara" 61 år, men man kan inte hjälpa att tänka på hur det skulle bli om något hände med honom.