Att börja arbetsveckan med söndagsjobb är ingen höjdare, men det är just vad jag håller på med nu. Ett par timmars arbete på kontoret och sen 4 timmars körning till hotellet som jag ska sova på inatt. (Skjut mig. Någon?) Och efter gårdagens lyckade grillpremiär hemma hos vänner skulle jag kunna sova stående - nästan. Men jag boostar med peppmusik, den här har gått på repeat ett antal gånger;
Do you ever feel, like a plastic bag, drifting through the wind, wanting to start again?
Do you ever feel, feel so paper thin, like a house of cards, one blow from caving in?
Do you ever feel, already buried deep, six feet under, screams, but no one seems to hear a thing?